D-Day

Tidigt på morgonen den 18.04.2009 steg Xilia II:s besättning på en av de snabbgående färjorna i H:fors och tog kurs mot Tallinn. Väl framme i Tallinn hittades två taxin som var villiga att föra besättningen vidare till hamnen i Pirita med ett strandhugg vid en av de lokala butikerna för inskaffning av proviant. I hamnen träffade besättningen kapten Nordstöm som kommit tidigare till staden för att sköta de administrativa. Allt väl och humöret var på topp. Xilia II låg förtöjd vid bryggan lätt insnöad och det hördes ett härligt vinande från masten, då Nordanvinden blåste på med en styrka mellan 9-11 m/s. Besättningen gjorde båten och sig själva sjöklara och kocken gjorde sin vanliga inventarie och märkte till sin förfasan att gasen var slut (Inget kaffe utan gas) så kocken tog en taxi för att inhandla gas. Det visade sig snabbt att det inte skulle vara det lättaste men med god tur och goda språkkunskaper i estniska och ryska och en läckande gasventil tog den resan bara ca. 2 timmar. När förtöjningen släpptes från bryggan hade klockan redan hunnit bli halv två på eftermiddagen.

Överfarten till Hangö blev både gropig och kylig. Vinden varierade från N till NW med en styrka på 9-18,5 m/s och celcius termometern kom upp på + sidan med nöd och näppe. Xilia II visade sig vara en sjöduglig båt och hon stävade säkert fram med revade segel i det hårda och kalla vädret. Den nya kartplottern blev en intressant grej för ingenjörerna och teknikerna ombord. De diskuterades villt om hur den fungerar och vilken knapp man ska trycka på. (om det blev till ngt. återstår att se)

Pga. det hårda vädret och den gropiga framfarten + att aptiten inte var så stor på vissa av besättnings medlemmarna, så uteblev den varma Gourmè middagen kocken utlovat, istället blev det goda skink-, medwurst-, ostmackor med vichy !! (ingen gas behövdes på resan)

Xilia II anlände till Hangö ganska så prick kl. 23:00 och det var inte bara besättningen som hade rimmfrost i mustachen, utan hela däcket var en isbana. När seglen halades rasslade det en tunn isfilm ner på däck och kapten, samt att den relativt nya klubbflaggen kunde stå rakt ut inne i kajutan !

Nu är hon hemma och väntar ivrigt på den första tävlingen under ett nytt kommando.